Marcos svenska sommar
Jag heter Marco och kommer från Italien. Nu bor jag i Sverige med min flickvän Elin. Jag tycker om många saker här. Människorna är vänliga, naturen är vacker och det finns gott kaffe överallt. Men det finns ett problem: vintern.
Jag förstår inte hur människor kan leva i så mycket mörker. I december känns det som natt hela dagen. Det regnar, snöar och blåser. Jag har på mig mössa, halsduk och två jackor, men jag fryser ändå.
“Jag saknar solen”, säger jag till Elin.
“Vänta bara till sommaren”, säger hon. “Då förstår du.”
Alla säger samma sak. Den svenska sommaren är fantastisk. Man kan bada, grilla, sitta ute sent på kvällen och äta jordgubbar. Jag försöker tro på dem.
Till slut kommer juni. En dag vaknar jag och solen skiner in genom fönstret. Elin och jag åker till en sjö. Vi badar, äter smörgåsar och ligger i gräset. På kvällen grillar vi med vänner. Solen går nästan aldrig ner.
Jag tittar på himlen och säger: “Okej, nu förstår jag.”
Den svenska sommaren är verkligen underbar. Problemet är bara att jag väntade i sex månader på den bästa veckan i mitt liv.
